Carolina

När jag sa att det var skönt med sämre väder menade jag ju inte att det gärna fick fortsätta - med ännu sämre väder dessutom, spöregn och 16-20 grader. Så mörk och deprimerande. Var tog solen och den tropiska värmen vägen? Det finns inte så mycket saker att hitta på när det vräker ner ute, och tjejerna vill bara kolla på tv. Skönt idag iallafall att Amanda var iväg och spelade golf med en kompis och Lisas gymnastik stage drog igång, annars får de snart seriöst fyrkantiga ögon. I och med att båda tjejerna var borta hade jag några timmar ledigt på eftermiddagen, väldigt skönt i och med att jag var barnvakt på kvällen. Jag och Lisa fixade mat, tittade vi på Narnia och sen kröp vi båda ner i Lisas säng och jag läste några kapitell. Så fort Lotta och Luc kom hem åkte jag in till Delirium för att säga hejdå till Alida. Hon åker först på fredag men kommer inte hinna träffa henne något innan. 

Känns allt mer jobbigt att det börjar ta slut härnere samtidigt som man ändå längtar att träffa alla er därhemma igen. Men nu när familjen har börjat leta ny au-pair på allvar får jag en klump i magen, som jag blir avundsjuk på den nya bara för jag vet vilket underbart år och mysiga männsikor hon kommer att träffa. Jag får nästan ångest att lämna familjen och speciellt  nu när arbetsförmedlingen varit så korkade att stäng ner au-pair sidan på platsbanken, bara för att au-pair tydligen inte längre räknas som ett jobb utan ett kulturellt utbyte. Så familjen har fått krångla och anmäla sig på au-pair world istället och leta igenom massa svenska tjejer som de flesta har hela världen som önskad destination. Ändå är förmodligen Belgien och Bryssel inte den mest självklaraste desinationen på förhand. Så varför inte bara stanna? Underlättar för familjen och jag har planen klar för hösten. Nej! Innerst inne vet jag ändå att jag inte har något mer här att hämta. Ett år i Bryssel har varit underbart och innehållit det mesta från skratt till blod, svett och tårar. Jag har träffat så många härliga människor, upplevt minst lika mycket och vuxit som person. Det är inte helt samma Carolina som kommer tillbaka - och jag hoppas det är till det bättre. Den nya Carolina har nya drömmar och visioner, även om jag just nu inte riktigt kan sätta fingret på dem. En sak är iallafall säker, de finns inte i Mariestad. Nästa helg är det dags att börja packa ihop och flytta tillbaka till det gamla huset. Känns väldigt skönt att få avsluta och knyta ihop säcken där det började för 11 månader sen!
 
Men än är vi inte riktigt där, jag har tre veckor kvar härnere att avverka på bästa sätt. Så nu får det räcka med sentimentaliteten för ikväll och försöka få tankarna på sömn istället. Imorgon tänkte jag komma upp i tid och ta några varv i parken. Sen blir de bio med tjejerna och Amandas två kompisar, "Hannah Montana - The movie". Vi har allt iallafall en liten lista med back-up aktiviteter för dåligt väder.

Natti natti