Torsdag 14/5
Har precis kommit hem från Karro. Det tog lite längre tid än planerat eftersom sista metron hade gått och det tog ännu lite längre tid eftersom jag bestämde mig att gå utan att egentligen ha någon som helst koll på vägen. Tur att det finns kartor i metron iallafall, första målet blev att hitta till Petillion, nästa metrostopp. Det gick hur bra som helst och där tog jag ny riktining mot thiffrey. Det var inte helt klart med gatunamnen där, så jag chansade och kom ut vid andra nergången till Petillion. Den låg utmed en stor väg med tunnlar, för att bilarna snabbare ska komma fram, och en sån väg borde ju leda till något vettigt tyckte jag och följde den åt höger. Och mycket riktigt, efter ett tag kom jag till den stora Montgomery-rondellen och då var det bara att ta sikte mot triumfbågen och gå på hela vägen hem. Måste erkänna att jag faktiskt är lite stolt över mig själv och det var riktigt skönt med en promenad så nu kommer jag sova väldigt gott inatt.
Hemma hos Karro blev det en liten titt på Eurovision, men sen bytte vi över till något mycket roligare, Saltkråkan. Kallas oss barnsliga men Astrid Lindgrens filmer är kult och hur grymma som helst! Sen fick vi för oss att kolla upp hur barnskådespelarna såg ut och gjorde idag. Resultatet var väldigt varierande, vissa kända vi igen, vissa inte, vissa fortsatte med teatern och vissa ville inte ens prata om teater och filmen. Det kan inte alltid vara lätt att ständigt bli förknippad med Pippi, Emil eller Ronja. Och detta gjorde som sagt att jag missade metron.
Dagen idag då.. Jo den började härligt med en promenad med Hugo i strålande sol. Eller så härligt var det nog inte egentligen, det var sjukt varmt och kvavt. Åska kanske? Hemma igen orkade jag inget mer än att kolla film, "Stardust" vart det. När jag skulle gå upp och fixa lite mat, kom Kristina (städerskan) och pratade lite. Vi brukar inte prata så jättemycket i vanliga fall eftersom hennes franska är lite knaglig och min ska vi inte ens tala om. Men så blev det iallafall en dialog. Hon frågade om jag hade en kompis därnere eftersom hon hade hört mig prata med någon. Denna någon vara bara Antonia via skype. Så hon frågade lite om henne och om jag saknade henne, vilket jag svarade att jag självklart gjorde jättemycket. Sen måste hon ha uppfattat mig helt, för hon tog sig mot hjärtat, ni vet på ett sånt där kärleksfullt sätt, började skratta och bara "oh mais Carolina" och återgick sedan till sitt utan att jag fick förklara mig. Så nu tror hon förmodligen att jag är lesbisk och har en flickvän hemma i Sverige, som jag saknar väldigt mycket. Trevligt!
Åskan som jag tänkte på tidigare skulle också komma, men först skulle himlen öppna sig, och då menar jag verkligen öppna sig. Alltid lika tajmat såklart, just när man står och väntar på skolbussen. Som tur var hittade jag ett litet tak som stack ut från väggen och jag slapp det värsta. Men på den halva minuten jag och tjejerna sprang hem från bussen hann vi bli dyblöta, det droppade verkligen om oss. Så det blev ombyte till mjukiskläder, värmning av oboy och film för vår del resten av eftermiddagen. Till middag gjorde jag tacos, mycket mumsigt! Sen drog åskan igång och tjejerna vart lite rädda och efter varsitt bad, kurade vi alla tre ihop oss i Lisas säng och läste. Lotta och Luc blev lite sena hem, för de var i en köksaffär och på vägen hem sen var det kaos i trafiken. Vägar och tunnlar hade tydligen spärrats av pga. de stora vattenmassorna. Men så fort de kom tog jag paraplyet och stack till Karro. Och nu är det väl inte längre så precis jag kom hem, men i vilket fall går mina ögon nu i kors. Så godnatt alla!
Puss och kram
Hemma hos Karro blev det en liten titt på Eurovision, men sen bytte vi över till något mycket roligare, Saltkråkan. Kallas oss barnsliga men Astrid Lindgrens filmer är kult och hur grymma som helst! Sen fick vi för oss att kolla upp hur barnskådespelarna såg ut och gjorde idag. Resultatet var väldigt varierande, vissa kända vi igen, vissa inte, vissa fortsatte med teatern och vissa ville inte ens prata om teater och filmen. Det kan inte alltid vara lätt att ständigt bli förknippad med Pippi, Emil eller Ronja. Och detta gjorde som sagt att jag missade metron.
Dagen idag då.. Jo den började härligt med en promenad med Hugo i strålande sol. Eller så härligt var det nog inte egentligen, det var sjukt varmt och kvavt. Åska kanske? Hemma igen orkade jag inget mer än att kolla film, "Stardust" vart det. När jag skulle gå upp och fixa lite mat, kom Kristina (städerskan) och pratade lite. Vi brukar inte prata så jättemycket i vanliga fall eftersom hennes franska är lite knaglig och min ska vi inte ens tala om. Men så blev det iallafall en dialog. Hon frågade om jag hade en kompis därnere eftersom hon hade hört mig prata med någon. Denna någon vara bara Antonia via skype. Så hon frågade lite om henne och om jag saknade henne, vilket jag svarade att jag självklart gjorde jättemycket. Sen måste hon ha uppfattat mig helt, för hon tog sig mot hjärtat, ni vet på ett sånt där kärleksfullt sätt, började skratta och bara "oh mais Carolina" och återgick sedan till sitt utan att jag fick förklara mig. Så nu tror hon förmodligen att jag är lesbisk och har en flickvän hemma i Sverige, som jag saknar väldigt mycket. Trevligt!
Åskan som jag tänkte på tidigare skulle också komma, men först skulle himlen öppna sig, och då menar jag verkligen öppna sig. Alltid lika tajmat såklart, just när man står och väntar på skolbussen. Som tur var hittade jag ett litet tak som stack ut från väggen och jag slapp det värsta. Men på den halva minuten jag och tjejerna sprang hem från bussen hann vi bli dyblöta, det droppade verkligen om oss. Så det blev ombyte till mjukiskläder, värmning av oboy och film för vår del resten av eftermiddagen. Till middag gjorde jag tacos, mycket mumsigt! Sen drog åskan igång och tjejerna vart lite rädda och efter varsitt bad, kurade vi alla tre ihop oss i Lisas säng och läste. Lotta och Luc blev lite sena hem, för de var i en köksaffär och på vägen hem sen var det kaos i trafiken. Vägar och tunnlar hade tydligen spärrats av pga. de stora vattenmassorna. Men så fort de kom tog jag paraplyet och stack till Karro. Och nu är det väl inte längre så precis jag kom hem, men i vilket fall går mina ögon nu i kors. Så godnatt alla!
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
